Att man som förälder vill sina barns bästa är förmodligen inget fel. Men ibland går det hela överstyr och man blir en sträng förälder som egentligen vill sola sig i glansen av sitt eget barn eller återuppleva framgångar genom barnet som man själv inte lyckades med som ung. Både rektorer och idrottstränare har vittnat om många fall där föräldrar blivit ett rent hot mot barnets framgångar och istället för att ha uppmuntrat sitt barn eller låtit barnet få ta saker i sin egen takt, så har man börjat agera som en despot och påtvingat barnet till både det e
na och det andra.
Exempel kan vara att lärare och tränare bombarderats med mail eller fått rena utskällningar av föräldrar som varit missnöjda med utvecklingen eller andra saker. Betygsättning är bara en punkt men eftersom det inte rör idrott särskilt mycket så handlar påtryckningar inom sportens värld mer om presterande och mer träning i barnets fall eller sättet som tränaren väljer att använda. I vissa fall har det gått så långt att tränaren eller läraren hoppat av sina poster för att hoten eller utskällningarna helt enkelt har blivit för mycket. Och eftersom många är rädda för konflikter så väljer man heller att sluta sina uppdrag.